klockan är halv tre och jag kan inte sova. sitter i köket med en skål fantastisk dahl-tallrik och ett glas vatten, med fötterna på en av farmormors gamla pallar för att inte välta av stolen.

och DÅ slår det mej:
Var detta vad hon hade tänkt. att ett extremt berusat barnbarnsbarn skulle använda pallen för att inte ramla av en stol? jag tror inte det. min farmomor hade mycket stolthet. och detta var nog inte vad hon hade tänkt att hennes pall skulle användas till.

men nu blev det så.

Jag är verkligen dålig på att blogga. Det händer helt klart väldigt sällan..

Igår kom vi hem från en vecka i Skåne. Där träffade vi Kalles pappa Janne & Jannes fru Birgitta, Birgittas son med familj och mamma & hennes Ove med barn var också där. Det här med att få den annars så utspridda familjen att samlas på samma ställe är väldigt uppskattat av ett par skillsmässobarn. Vi cyklade också. Från Gärsnäs via Tomelilla till Ystad, vidare till Skillinge, Baskemölla, Vik, Simrishamn och Kivik. Efter en del räknande tror vi att vi cyklat ca 12 mil på fyra dagar. På nätterna tältade vi. Jag har aldrig gjort något sådant förut så jag var lite nervös för att jag inte skulle tycka att det var särskilt roligt, eller att det skulle visa sej att jag är alldeles för lat. Men det var sjukt mysigt. Och jag har fått mersmak. Men, man kan inte komma och säga att Skåne är platt. Så det så.

Min dator kraschade. Nu är den lagad. Det kostade massa pengar. Men det fanns inte så mycket att göra.

Vi har en sån där skön söndag, lämnade av Kalle kompis Fegge på stationen efter att ha ätit frukost på Ofandals, gick på stan och köpte nya värmeljushållare, nu slöar vi hemma. Planen är att jag ska ta mej till yogan sen.

Jag har inte så många dagar som jag inte alls pluggar alls, igår satt jag några timmar i skolan, men när jag då tar en helt ledig dag så blir det så himla värt. Det går liksom inte att känna att man borde när man pluggat och jobbat sex dagar av veckan.

Kalle har köpt en stereo. En dyr och fin från HiFi-klubben. Han är nöjd som få. Ändå känns det att vi båda håller på att bli galna på vintern. Frustrerade är bara förnamnet. När det dessutom bara är några dagar kvar på månaden och man inte har några pengar så blir frustrationen om möjligt större.

På torsdag åker jag till mamma och kommer inte hem förrän på tisdag. Det känns som att jag lätt gjort mej förtjänt av en minisemester. Den här kursen är dessutom kanon på det sättet, vi har så lite schemalagt att man kan åka iväg och ta jobbet med sej. Förra veckan jobbade jag tre dagar och igår satt jag barnvakt. Så mycket extrajobb har jag inte hunnit med sen jag började plugga.

Det börjar verkligen kännas att jag bara har ett år kvar nu. Igår pratade jag med en tjej om möjligheten att skriva examensarbete tillsammans, vi får se vad som händer med det men att man ens börjar planera en sån sak känns lite galet. Om det bara blir vår snart så kommer det gå fort som sjutton.

Året har kommit igång nu. Ny kurs som verkar bra med en massa ledig "lästid" som bonus. Jag har lyckats få till en aktiv vecka som gör att jag somnar när jag ska och är vaken när jag borde. Jobba, skol, yoga och så vidare. Det är skönt att komma hem utmattad och inte få dåligt samvete efter två timmar i soffan. Och det hjälper lite emot Chrsitina-saknaden. För oj vad jag saknar henne.

På vägen hem från skolan idag funderade jag på om jag kommer klara av att hålla tempot hela våren. Det skulle vara bra. Men jag har en tendens att ge upp efter ett tag. Tappa fokus och diciplin. Men jag är åandra sidan bar på att planera och nu har jag planerat att åka till mamma, om fem veckor. Så jag kanske inte kommer bli försoffad.

Tulpanerna har kommit. Julpyntet är borta.

Julen över, nytt år, snart ny termin. Tror att det kanske är dags att städa bort julpyntet och förväntansfullt vänta på att Ica ska börja sälja tulpaner. Jag har precis kommit på att det blir ljusare och att det kommer en vår igen om inte allt för lång tid.

Jul och nyår var bra. Väldigt bra. Även om det känns rätt skönt att ha det överstökat. Nu är det tredje dagen i första tenta-plugg-veckan. Börjar äntligen komma igång och det är rätt skönt det med, att komma tillbaka till det riktiga. Tror att jag kanske håller på att landa med båda fötterna på jorden igen. Ikväll dricker vi öl med Sverker coh i morgon kommer Oskar. Farmor var nyss förbi Blåsenhus och hämtade en inlagd sik. Jag tror att jag är tillbaka igen.

Okej, vi vet att saker och ting inte blir som man har tänkt sej. Det är liksom inget nytt. Men ibland blir ju förvånad i alla fall. Farmor kom och hämtade mej på avtalad tid igår. När vi skulle rulla ut från parkeringen frågade hon vad pappa tyckte om att vi skulle komma en dag tidigare än vad som från början var bestämt. Jag har inte pratat med honom, har inte du gjort det? sa jag.. Farmor hade inte gjort det, jag hade inte gjort det. Så jag ringde pappa och han var inte hemma och värmen i huset var nedsatt så vi kunde inte åka. Istället sov farmor över hos mej. Vi hade en riktigt mysig kväll när flopp-känslan lagt sej. Så i morse tog vi oss iväg och åkte lpngsamt eftersom det var halt. Vi kom tidigt till Simpnäs och när båten kom fick vi veta att trafiken skulle läggas om imorgon så bilarna skulle köras till Östersjö.. Så, vi kom alltså till Arholma tillslut men nästan ett dygn senare än vi trodde. Ibland alltså. Nu försöker pappa tina avloppet och jag ska snart bbörja laga mat. Imorgon hoppas vi att alla är på bra humör och att inga rör har frusit sönder. Det ska nog kunna bli en bra jul i år också!

Jag är så jäkla trött. Hela tiden. Sover jätemycket, tar mej aldrig iväg till skolan i tid och verkligen inte upp ur sängen när jajg borde. Ibland orkar jag plugga eller tvinga mej att städa hela lägenheten. Men gör jag det så gör jag det nästan maniskt. Sitta i skolan tills biblioteket stänger kl åtta, bara elva timmar i skolan kan få mej att känna mej duktig. Eller städa alla vrår i lägenheten. Skura ur micron och skrubba badrummet.

Familjekrisen tar på krafterna, jag är sjukt less på allt runt omkring mej. Speciellt mej själv. Jag analyserar varje ord jag säger och går runt med en svag ångest-känsla efteråt och förbannar mej själv för att jag aldrig tänker innan jag pratar, Om och om gör jag dom där felen som min familj alltid har sagt att jag inte ska göra. Jag lägger mej i, påminner om självklara saker och ger alla ett intryck av att jag tror att det bara är jag som tänker. Jag anstränger mej ordenligt för att låta bli i en hel dag. Jag klarar det bra men i slutet av dagen visar det sej att viktig information inte gått fram till farmor. Det var ingen som ringde och jag blir så jävla arg, frustrerad och ledsen. Skriker att jag inte fattar hur jag ska bete mej. Det blir bara fel. Att jag försökt sova tidigt men misslyckats fullständigt för att telefonen ringer hela tiden, Kalle kommer in och ska kolla hur jag mår och gör att jag blir galen. Orkar inte med omtanken men går under om den inte finns där.

Kalle och jag pratade tidigare om att vi måste stå ut med den här skitsituationen. Jag frågade om han orkar. Inget val konstaterar vi. Jag berättar att min kursare, och egentligen enda kompis på utbildningen, ska åka utomlands och ta uppehåll vilket innebär att jag måste klara mitt sista år på programmet själv. Jag frågar Kalle om han kommer orka med mej då. Det kan bli lite jobbigt emellanåt. Han suckar och säger att vi får försöka. Skrattar lite och frågar retoriskt när det ska ta slut? Att vi (jag) alltid befinner oss (mej) i en situation som måste tas hänsyn till. I väntan på att det riktiga livet ska börja.

Vi träffas nästan aldrig. Jag är hemma på kvällar och nätter. Kalle är hemma på dagar. Nu på morgonen kom han och väckte mej, vi pratar lite och han gick och la sig och jag gick upp. Innan han skulle sova berättade han något som han är glad över. Jag missförstod och reagerade fel. Han blev ledsen för att jag misstolkade och inte kan glädjas med honom. Jag fattar vad han menade och förbannar mej själv. Igen. Trodde att jag slutat reagera innan jag tänkt efter. Nu när jag inte är pumpad med hormoner längre. Men fortfarande kan jag inte tänka efter före. Vi säger att vi inte är osams och jag sitter nu framför datorn i vardagsrummet och ska läsa kurslitteratur med en klump i magen.

Jag är trött helt enkelt. På mej själv och allt runt omkring mej.

Söndag.

Kalle gick till jobbet och kvar blev jag i sängen. Bestämde mej för att göra som alla säger att jag ska göra och låg kvar i sängen med tidning, frukost och choklad. Som en fet brittisk white trash- fembarnsmamma.

När klockan helt plötsligt var kvart över ett tog jag mej upp och blandade nytt rengöringsmedel i sprayflaskan och försöker nu städa en redan ganska städad lägenhet.