Gnällgnällgnäll

Har dragit ner persiennerna för att lura mej själv att tro att det inte finns något ute att hämta. Jag har massa saker i skolan och egentligen inte kommit igång med nåt. Med andra är detta en helt vanlig slutet-på-en-delkurs-period. Med ångest och allt. På onsdag har vi ett fem-timmars pass där vi ska redovisa innehållet i våra minirapporter, som tur är redovisar vi gruppvis. Men det blir ändå problem eftersom vi inte har pratat ihop oss så bra i våran grupp. Vi ska till exempel förbereda redovisningen två timmar innan själva lektionen.

Just nu känns allt rätt kasst. Det är inte bara skolan; Kalle jobbar som ett as och får inte så mycket som han förtjänar för det. Och när han inte jobbar och jag inte går i skolan så är vi ständigt på olika platser. Igår kom han hem från Skåne och jag åker till Norrland på onsdag. Där emellan jobbar han och jag bör plugga. I sommar ska vi vara ifrån varnara i fem veckor och det känns också skit. Och hela tiden tänker jag på Caroline, funderar på när Hiba och jag ska hälsa på henne och hur det kommer att blli. Att det detsutom är så vackert ute att det gör ont hjälper faktiskt inte ett dugg, snarare tvärtom. Hade det varit minusgrader hade det i alla fall känts okej att ständigt sitta inne och stirra på dataskärmen.