Jag åker slalom hem mellan fulla sudenter, har haft en bra kväll men tänker inte på annt än att lägentheten är tom. Kalle är i Skåne och firar Ditte och jag hade verkligen velat vara med. Jag tänker på vad jag är utan honom, och jag får fram just ingenting. Det här är något som drabbar mej nu på våren, förra var lilakadan.
För ni förstår, med Kalle är jag en ganska snygg tjej. Kanske till och med lite intressant. En tjej som är bekväm i sej själv och är bekväm med att åka hem när hon vill. För hon har någon där som väntar. Men utan, utan finns inget. Utan är jag ett skal, bara något. Ganska trist och osäker på sej själv.
Till saken hör att detta är ett fylleinlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad fint med riktig kärlek! <3 Det är sant att det känns mycket bättre att ha nagon som väntar hemma!
SvaraRadera( förresten : du är alltid vacker och intressant tycker jag :))
// Sophie
Lilla älsklingsullällen! När du skriver sådär är det jättesvårt att veta om jag ska bli alldeles varm i hjärtat eller störta hem med nästa tåg och trösta.
SvaraRaderaDu är världens finaste tjej var jag än är. Och nu ska jag se till att vara hemma ett tag framöver. Och så myser vi i soffan och på gräset.
Älskar dig!