Så var vi här igen, tentaperiod. Och den här gången är det faktiskt tenta jag ska ha. I en sal. Med flera hundra andra studneter. Långt ute i ett industriområde. Jag har alltid tyckt den sortens examinationer som man skriver hemma i sin egna lägenhet är bättre. Att man lär sej mer. Men nu när jag sitter här med en vanlig tentan förstår jag att jag får exakt lika mycket ångest. Så det är helt enkelt ett val mellan pest och kolera.

Igår satt jag med två kursare, Christina och Andrea, hemma hos Christina för att plugga till den nämnda tentan. Vi satt i närmare fyra timmar och när jag åkte hem var jag helt knäckt. För jag fattar ingenting. Jag lär mej ingenting, Jag hittar inga svar på frågorna. Jag har inte läst alla böcker och jag har inte ordentliga anteckningar. Detta trots att jag verkligen ansträngt mej för att läsa så mycket som möjligt och anteckna mer än jag brukade förut.

Att förstå kontentan på en bok eller ett tankesätt kan jag klara av. Men att proppa in detaljerad kunskap är verkligen inte min grej. Och visst. Jag kommer säkert klara (pepparpeppartaiträ) tentan, men jag kommer inte ha lärt mej ett skit.