Kalle och jag var i Norge i helgen med hans pappa och frun Birgitta, och Frazze förstås, hunden. Det var en riktigt bra helg, jag hade inte träffat mamma sen i mars. Det är en lång tid. Hennes norske sambons barn var också med. Herman och Iselin. Herman botade sin hundrädsla med hjälp av Frazze. Det var häftigt att se. Jag tänker sällan på att mamma är så långt bort, vi pratar ofta så det känns inte så långt. Men det skulle vara trevligt att ha dem lite näramre, allihop.

Igår kom vi hem och hittade en lapp från V-dala bostadsstiftelse i brevlådan. Den var lika otrevlig som vanligt och vi måste fixa fram en massa papper på två veckor för att kunna skriva nytt kontrakt. Jag fick en väldig lust att flytta. Är less på deras förbannade lappar och detsutom riserkar vi en hyreshöjning efter nyår. Då börjar det kännas ohållbart. Man kan inte proiritera boendet till förbannelse.