Känslan i magen fick mej att gå in på Kalles blogg och läsa inläggen han skrev när vi träffades. Jag blir varm i kroppen, minns varenda grej han skriver om. Känner känslan, blir nykär igen och älskar att vi har tillgång till allt det där. Det är få förunnat.
Jag har läst inläggen tusen gånger. Kan dom nästan utantill. Men ibland får jag sånt sug och gör det igen och jag mår alltid väldigt bra efteråt. Hur mycket jag än älskar det liv vi lever nu, så saknar jag det vi hade då. Det var på ett sätt som det aldrig varit innan och aldrig kommer bli igen. Av många anledningar.

Emil sms:ar och frågar vad jag gör i morgon. Han säger att han kanske kommer förbi och jag kontrar med att om han inte dyker upp så är han inte välkommen. Typ. Det jag inte säger är att jag skulle bli lyckligaste storasystern i världen om han kommer. Vad är egentligen grejjen med tjejer och våra relationer till män? Pappor, bröder, pojkvänner, farbröder, manliga kollegor, vänner eller klasskompisar. Varför ska det vara så jäkla svårt att skaka av sej?