Nu är det alltså sommar..

Så, nu är jag ute på Arholma. Skitjobbigt att lämna Kalle och i vanlig ordnning började jag gråta kvällen innan. Lyckades dock hålla mej på bussen. Det känns som att jag kan överleva två - tre veckor utan honom, även om det inte alls är roligt, men det suger hårt att vi inte får fira midsommarafton tillsammans. Kalle har två jobb och redan i april kom han stolt hem från ett av dem och berättade att de hade bett honom jobba på midsommar men att han förklarat att det är en väldigt viktig helg för hans flickvän så därför kunde han inte jobba. De fortsatte tjata men han sa nej. Jag var eld och lågor glad över att Kalle faktiskt klarade av att tacka nej till jobb för min skull. Förra veckan upptäckte vi att han glömt att ta ledigt från det andra jobbet. Så nu bli han kvar i Uppsala och jobbar på Arlanda i morgon. Det blir inte alltid som man tänkt sej, och så vidare.

De senaste veckorna har varit rätt fulla. Kusin och bror har tagit studenten och jag har vickat på min VFU-förskola. Det har varit väldigt roligt men jag ins¨g efter ett tag att jag egentligen är för trött för att göra något alls..

Nästa vecka ska jag ta det lugnt.