Även om man vet, så är det fint att höra det ibland.

"och jag kommer hem till en jättefin lägenhet i centrala Uppsala och umgås på min lediga tid med den person jag helst av allt vill träffa."

ur http://kboe.blogspot.com 29/10

Hjälp!

Vet inte varför jag bara bloggar när jag är trött, ledsen eller upprörd.. Kan tänka mej att det är rätt tråkigt att läsa.

Jaja, det är i alla fall tenta på onsdag. Har suttit hela helgen (hela helgen) med fantastiska kursare och pluggat till den. Idag har jag varit tvungen att fokusera på en text från ett litteratur seminarium som ska in i morgon. Får inte alls till den men jag borde verkligen plugga till tentan nu..

Och här har jag ett stort problem. Jag lär mej bäst när jag skriver eller allra helst diskuterar. Det ska liksom nötas in muntligt, och tyvärr hjälper det inte att prata för mej själv.. Det är ju helt okej att funka så när man har andra att plugga med, men ibland har inte andra tid.. Så, är det NÅGON som har nån idè?? HUR pluggar man, det vill säga, hur stoppar man korven på bästa sätt? Jag tänker att Hanna som har pluggat, hrm, ganska länge borde kanske ha förslag??

Elitklasser och annat skit

Jag kan köpa att elever med förmåga måste få möjlighet att utmärka sej själva. Det är otroligt viktigt att anpassa undervisningen till indivden, att den som har lätt att lära får en utmaning, samtidigt som den som har vissa svårigheter inte får onödigt svårt. Men att placera elver upp till 18 år, barn, i elitklasser är att trycka på dem prestatinsångest. Du är inte värd nåt om du inte presterar ditt bästa. Om du inte stärvar mot att bli absolut bäst är du inget att ha. Och om du platsar i en elitklass, men inte är duktig nog att bli statsminister får du acceptera att du är och förblir dålig.

När en nio-årig pojke förklarar för mej, efter att jag sagt att jag tycker att han är duktig på att läsa högt, att han är sämst i klassen blöder mitt hjärta. Det är inte viktigast att vara bäst. Och som barn borde du inte behöva tänka ens i de banorna. Lusten att lära, lusten att läsa, lusten att leka, det är viktigast.

Fan ta dej, Jan Björklund och alla jävla anhängare. Ert synsätt bygger på att trycka ner människor, att sålla de dåliga från de bra. Att låta alla att förstå att den som inte har akademikerföräldrar och därmed inte har samma förutsättningar som den som har en pappa som är professor, inte är något att ha. Barn. BARN.

Solidaritet.

Alla ska med.

Humöret har gått upp och ner ikväll. Fram och tillbaka. Men summasummarum, det har varit en bra kväll.

Jag kan bara inte sympatisera med, har väldigt svårt för, människor som tycker att prestationen är viktigare än människan.