Så sitter jag här och försöker koncentrera mej igen. Det går inte så bra. Lusten att plugga ligger ganska lågt den här veckan och det känns som att jag redan ansträngt mej att skriva så många uppgifter om samma sak redan.

Kvällen igår var skit. Kalle var ute och drack öl och jag hade ångest. PM:et gjorde mej nästintill orkeslös och inte ens simningen gjorde det bättre. Kände mej inte bättre. Börjar lessna så sjukt mycket på att vara duktig, vill vara ledig och inte behöva. Men duktigheten är det som får mej att må bra vilket gör att jag känner mej instängd i något som jag själv har skapat. Och är less på att vara ensam hemma. I morgon är det våffeldag och Kalle ska jobba.

Hade verkligen trott att jag skulle bli klar med alla uppgifter till fredag och få en helt ledig helg. Om de fortsätter i den här takten verkar det inte bli så.

Det enda som krävs är att jag tvingar mej, som med allt annat. Men jag är less på att tvinga mej.

Varför få jag inte på mej dina blåjeans?

Känner mej rätt töntig när jag står i en randig tröja och röker i föntsret med Kent i bakgrunden. Men mitt 15 åriga jag hade älskat det, så det får väl räcka.

Kalle är som sagt i Linköping. Han kommer hem i morgon och jag klarar mej riktigt bra.

Det är konstigt bara, för det känns som att jag sitter på nålar och väntar på att det ska bli jobbigt. Jag pratar sönder Oskar på msn för att inte känna mej ensam. Och pratar med alla jag kan på Facebook (vilket slutade med att jag gjorde bort mej). Det här är nog en av de första gångerna jag är helt själv och faktiskt tycker att det känns okej.

Att till exempel lyssna på all musik jag kan komma på som Kalle inte är så förtjust i och sjunga så högt jag kan till den, och detsutom lyssna på samma låt flera gånger funkar ganska bra som medicin emot ångest.

Tror att jag är klar med uppgiften jag bröjade på igår. Det har gått fruktansvärt trögt idag, men nu har jag kommit till den där punkten när jag inte kan skriva mer.

Den punkten är frustrerande. Jag vet att jag har förmågan, men absolut inte viljan eller orken, att skriva mer och förbättra. Men väldigt ofta kommer jag inte längre hur mycket jag än stirrar på dokumentet. Huvudet har bestämt sej att det är klart helt enkelt.

Det är synd, för jag är ingen sopa egentligen.

I dag sker full produktion. Eller det är meningen att det ska göra det i alla fall. Hittills har det gått över förväntan men nu sitter jag fast. Det är konstigt det där med att plugga. När jag måste läsa vill jag inget annat än att bara få skriva, producera något. och när jag skriver vill jag helst bara behöva läsa. Den här terminen har det i för sej varit lite annorlunda. Eftersom vi inte gjort så mycket annat än läst känns det faktiskt rätt skönt att skriva. Synd att jag fastnar hela tiden bara.

Det är sol ute, det har varit sol i massa dagar. Så många att jag tappat räkningen. Ofta säger folk att det är så frustrerande att vi måste sitta inne i skolan hela dagarna fast solen skiner. Själv tycker jag att det är helt okej. Jag sitter hellre inne och skriver med sol ute som man kan titta på ibland än att sitta inne och titta ut på grått.

I helgen ska Kalle till Linköping, jag brukar följa med men har inte riktigt lust den här gången. Problemet är att jag haft en stor klump i magen i två dagar eftersom det här innebär att jag ska vara ensam hemma hela helgen. Jag är helt sjukt, vansinnigt skitdålig på att vara ensam. Igår bestämde jag mej för att se det som en övning. Idag känns det helt okej eftersom jag i alla fall har lyckats planera lite grann vad jag ska göra. På fredag blir det middag med gamla arbetslaget, grisfest. Och sen ska jag plugga och simma. Det kan nog bli ganska bra i alla fall.