Nu är det alltså sommar..

Så, nu är jag ute på Arholma. Skitjobbigt att lämna Kalle och i vanlig ordnning började jag gråta kvällen innan. Lyckades dock hålla mej på bussen. Det känns som att jag kan överleva två - tre veckor utan honom, även om det inte alls är roligt, men det suger hårt att vi inte får fira midsommarafton tillsammans. Kalle har två jobb och redan i april kom han stolt hem från ett av dem och berättade att de hade bett honom jobba på midsommar men att han förklarat att det är en väldigt viktig helg för hans flickvän så därför kunde han inte jobba. De fortsatte tjata men han sa nej. Jag var eld och lågor glad över att Kalle faktiskt klarade av att tacka nej till jobb för min skull. Förra veckan upptäckte vi att han glömt att ta ledigt från det andra jobbet. Så nu bli han kvar i Uppsala och jobbar på Arlanda i morgon. Det blir inte alltid som man tänkt sej, och så vidare.

De senaste veckorna har varit rätt fulla. Kusin och bror har tagit studenten och jag har vickat på min VFU-förskola. Det har varit väldigt roligt men jag ins¨g efter ett tag att jag egentligen är för trött för att göra något alls..

Nästa vecka ska jag ta det lugnt.

Okej, nu är det bara et och ett halvt dygn, knappt, tills jag måste vara klar med hemtentan. Och det går riktigt jävla dåligt. Har skrivit två sjukt kassa stycken som knappt har emd varandra att göra och har ingen aning om hur jag ska komma vidare. Det märkliga är dock att jag är ganska säker på, även om jag känner viss oro, att jag kommer klara det och hinna lämna in innan Emils student på tisdag..

Inlägg nr 100

Här kommer det, Mira. Hemtenta gnället. Det känns lite fint att ta till vara på det hundrade inlägget genom att gnälla.

Var i Örebro och firade kusin Miras student, det var trevligt men mycket, mycket kallt. Mira var i alla fall skinande glad och fin i sin vita klänning. Efter att ha väntat från och till i tre timmar, som det ska vara när man firar någons student, åt vi på en gregisk restaurang. Sen följde jag med Mira och hennes pappa för att kolla på nya skor. Miras fötter mådde inte bra av de hon hade först..

Efter skorundan satt jag i en timme på stationen och läste kurslitteratur. Nu är det, som alla kanske förstått, meningen att jag ska skriva hemtenta. Jag har hittills skrivit ett försättsblad och en rubrik till första uppgiften. Jag har detsutom satt en deg som ursäkt för att senare lämna datorn och kl ett ska jag träffa Carro och Hiba. I morgon och på mondag hoppas jag att det sker ett mirakel för då måste texten bli klar. På tisdag tar Emil studenten och det skulle vara sukt tråkigt att missa på grund av en hemtenta.