torsdag 18 mars 2010

Tror att jag är klar med uppgiften jag bröjade på igår. Det har gått fruktansvärt trögt idag, men nu har jag kommit till den där punkten när jag inte kan skriva mer.

Den punkten är frustrerande. Jag vet att jag har förmågan, men absolut inte viljan eller orken, att skriva mer och förbättra. Men väldigt ofta kommer jag inte längre hur mycket jag än stirrar på dokumentet. Huvudet har bestämt sej att det är klart helt enkelt.

Det är synd, för jag är ingen sopa egentligen.

onsdag 17 mars 2010

I dag sker full produktion. Eller det är meningen att det ska göra det i alla fall. Hittills har det gått över förväntan men nu sitter jag fast. Det är konstigt det där med att plugga. När jag måste läsa vill jag inget annat än att bara få skriva, producera något. och när jag skriver vill jag helst bara behöva läsa. Den här terminen har det i för sej varit lite annorlunda. Eftersom vi inte gjort så mycket annat än läst känns det faktiskt rätt skönt att skriva. Synd att jag fastnar hela tiden bara.

Det är sol ute, det har varit sol i massa dagar. Så många att jag tappat räkningen. Ofta säger folk att det är så frustrerande att vi måste sitta inne i skolan hela dagarna fast solen skiner. Själv tycker jag att det är helt okej. Jag sitter hellre inne och skriver med sol ute som man kan titta på ibland än att sitta inne och titta ut på grått.

I helgen ska Kalle till Linköping, jag brukar följa med men har inte riktigt lust den här gången. Problemet är att jag haft en stor klump i magen i två dagar eftersom det här innebär att jag ska vara ensam hemma hela helgen. Jag är helt sjukt, vansinnigt skitdålig på att vara ensam. Igår bestämde jag mej för att se det som en övning. Idag känns det helt okej eftersom jag i alla fall har lyckats planera lite grann vad jag ska göra. På fredag blir det middag med gamla arbetslaget, grisfest. Och sen ska jag plugga och simma. Det kan nog bli ganska bra i alla fall.

söndag 28 februari 2010

Oj, det är länge sen.

Sitter och skriver didaktiska planeringar och känner mej helt förvirrad. Ena sekunden känns det jättesvårt, andra studen är det ganska enkelt för att sedan gå tillbaka till svårt.

Igår var jag i Sthlm och träffade Siiri, vi gick på stan i februarislasket och åt lunch. Jag köpte en klänning. Siiris mormor har fått sin femte stroke och ligger på sin dödsbädd. Jag är trött och känslig. Det var väldigt skönt att träffa henne och ha tid att prata.

Kalles kompis som jag aldrig träffat kom på besök på kvällen. Vi åt sjukt god mat, drack vin, nörd-lyssnade på musik och bowlade. Lärde mej att jäger och vin inte är nån bra idé. Det var en väldigt bra kväll.

Nu sitter jag som sagt med mina didaktiska planeringar. Christina, som jag pluggar med, ska komma förbi snart. Kanske vi kan reda ut förvirringen då. Håll tummarna.

onsdag 16 december 2009

Minirapport

Det är fint ute nu, första snön har kommit på riktigt. Jag är redan irriterad efter att ha halkat en gång och upptäckt att min cykel har för smala däck för att det ska vara möjligt att cykla utan att hamna under bilarna. Det är knappt en vecka kvar i skolan, innan dess måste vi bli klara med det sista av de ca 1000 grupparbeten vi genomfört den här terminen. Brukar tycka att grupparbeten är roliga men nu börjar jag lessna.

Sen får vi i alla fall "jullov", vilket innebär att man måste läsa ungefär 6 st böcker för att klara av tentan den 8:e januari. Jag gnäller, jag vet. Men är så fruktansvärt trött. Hela dagarna vill jag bara sova och när det blir kväll har jag inte ro att gå och lägga mej. Och inte heller ork och självdiciplin att sätta mej och plugga.

På onsdag kväll åker Kalle och jag till Linköping för att fira jul. Det bli vi och Kalles mamma och mormor. Det blir min första jul utan någon av mina föräldrar, detsutom blir det nog den minsta julen jag varit med om. Den 28:e åker vi vidare till mamma i Norge. Vi stannar en vecka och kommer hinna träffa många trevliga människor. Tror att jul och nyår blir riktigt bra i år. Om Kalle och jag lyckas få lite energi, han jobbar hela tiden och jag sitter ju som sagt i skolan hela dagarna med grupparbeten.

måndag 23 november 2009

Rapport från sjukstugan

Vi har legat utslagna i sängen men feber i sammanlagt frya dagar. I onsdags natt kom Kalle hem från jobbet med feber och huvudvärk. Han sov hela torsdagen och fredagen och i fredagskväll blev jag också sjuk. Kunde inte åka till Siiris födelesedags firande, istället köpte vi hem pizza och såg två filmer i sängen. Idag skulle jag ha jobbat men det gick inte alls.

Kalle är frisk nu och jag är påväg. I morgon får jag hemtentan. Nu har vi tvättat och städat ut sjukdomen ur lägenheten. Då känns allt lite bättre. Även om det är ganska skönt att bara ligga i sängen och slänga allt runt sej också..

onsdag 4 november 2009

Värdelösa teknik...

Är ledig idag och hade tänkt jobba. När man vill jobba så anmäler man på internet till vikarieförmedlingen att man är ledig och sen på morgonen så får man förhoppningsvis ett sms om att man ska ringa upp dem. Det brukar fungera bra!

Eftersom jag skulle vakna av sms:en om jag behövde vakna och det annars var okej med en sovmorgon ställde jag ingen väckarklocka igår. Klockan strax innan tio, minns inte exakt, vaknade jag och blev lite irriterad över att jag inte fått några sms och att klockan var ganska mycket.

Det visade sig att min telefon bestämt sej för att inte ha någon mottagning en stund, antagligen under några timmar. När jag stängde av och satte på den ramlade de in TRE sms från vikarieförmedlingen. TRE!!! Ringde upp för att kolla att det verkligen inte var så att de hade något jobb kvar, vilket verkade väldigt otroligt eftersom sms:en var skickade runt 7. Det fanns ett i Storvreta men då var man tvungen att jobba både igår och idag. Så jag missade mycket pengar och en rolig dag pga min förbannade telefon.

torsdag 29 oktober 2009

Även om man vet, så är det fint att höra det ibland.

"och jag kommer hem till en jättefin lägenhet i centrala Uppsala och umgås på min lediga tid med den person jag helst av allt vill träffa."

måndag 26 oktober 2009

Hjälp!

Vet inte varför jag bara bloggar när jag är trött, ledsen eller upprörd.. Kan tänka mej att det är rätt tråkigt att läsa.

Jaja, det är i alla fall tenta på onsdag. Har suttit hela helgen (hela helgen) med fantastiska kursare och pluggat till den. Idag har jag varit tvungen att fokusera på en text från ett litteratur seminarium som ska in i morgon. Får inte alls till den men jag borde verkligen plugga till tentan nu..

Och här har jag ett stort problem. Jag lär mej bäst när jag skriver eller allra helst diskuterar. Det ska liksom nötas in muntligt, och tyvärr hjälper det inte att prata för mej själv.. Det är ju helt okej att funka så när man har andra att plugga med, men ibland har inte andra tid.. Så, är det NÅGON som har nån idè?? HUR pluggar man, det vill säga, hur stoppar man korven på bästa sätt? Jag tänker att Hanna som har pluggat, hrm, ganska länge borde kanske ha förslag??

söndag 18 oktober 2009

Elitklasser och annat skit

Jag kan köpa att elever med förmåga måste få möjlighet att utmärka sej själva. Det är otroligt viktigt att anpassa undervisningen till indivden, att den som har lätt att lära får en utmaning, samtidigt som den som har vissa svårigheter inte får onödigt svårt. Men att placera elver upp till 18 år, barn, i elitklasser är att trycka på dem prestatinsångest. Du är inte värd nåt om du inte presterar ditt bästa. Om du inte stärvar mot att bli absolut bäst är du inget att ha. Och om du platsar i en elitklass, men inte är duktig nog att bli statsminister får du acceptera att du är och förblir dålig.

När en nio-årig pojke förklarar för mej, efter att jag sagt att jag tycker att han är duktig på att läsa högt, att han är sämst i klassen blöder mitt hjärta. Det är inte viktigast att vara bäst. Och som barn borde du inte behöva tänka ens i de banorna. Lusten att lära, lusten att läsa, lusten att leka, det är viktigast.

Fan ta dej, Jan Björklund och alla jävla anhängare. Ert synsätt bygger på att trycka ner människor, att sålla de dåliga från de bra. Att låta alla att förstå att den som inte har akademikerföräldrar och därmed inte har samma förutsättningar som den som har en pappa som är professor, inte är något att ha. Barn. BARN.

Solidaritet.

Alla ska med.
Humöret har gått upp och ner ikväll. Fram och tillbaka. Men summasummarum, det har varit en bra kväll.

Jag kan bara inte sympatisera med, har väldigt svårt för, människor som tycker att prestationen är viktigare än människan.