Oj, det är länge sen.

Sitter och skriver didaktiska planeringar och känner mej helt förvirrad. Ena sekunden känns det jättesvårt, andra studen är det ganska enkelt för att sedan gå tillbaka till svårt.

Igår var jag i Sthlm och träffade Siiri, vi gick på stan i februarislasket och åt lunch. Jag köpte en klänning. Siiris mormor har fått sin femte stroke och ligger på sin dödsbädd. Jag är trött och känslig. Det var väldigt skönt att träffa henne och ha tid att prata.

Kalles kompis som jag aldrig träffat kom på besök på kvällen. Vi åt sjukt god mat, drack vin, nörd-lyssnade på musik och bowlade. Lärde mej att jäger och vin inte är nån bra idé. Det var en väldigt bra kväll.

Nu sitter jag som sagt med mina didaktiska planeringar. Christina, som jag pluggar med, ska komma förbi snart. Kanske vi kan reda ut förvirringen då. Håll tummarna.

Minirapport

Det är fint ute nu, första snön har kommit på riktigt. Jag är redan irriterad efter att ha halkat en gång och upptäckt att min cykel har för smala däck för att det ska vara möjligt att cykla utan att hamna under bilarna. Det är knappt en vecka kvar i skolan, innan dess måste vi bli klara med det sista av de ca 1000 grupparbeten vi genomfört den här terminen. Brukar tycka att grupparbeten är roliga men nu börjar jag lessna.

Sen får vi i alla fall "jullov", vilket innebär att man måste läsa ungefär 6 st böcker för att klara av tentan den 8:e januari. Jag gnäller, jag vet. Men är så fruktansvärt trött. Hela dagarna vill jag bara sova och när det blir kväll har jag inte ro att gå och lägga mej. Och inte heller ork och självdiciplin att sätta mej och plugga.

På onsdag kväll åker Kalle och jag till Linköping för att fira jul. Det bli vi och Kalles mamma och mormor. Det blir min första jul utan någon av mina föräldrar, detsutom blir det nog den minsta julen jag varit med om. Den 28:e åker vi vidare till mamma i Norge. Vi stannar en vecka och kommer hinna träffa många trevliga människor. Tror att jul och nyår blir riktigt bra i år. Om Kalle och jag lyckas få lite energi, han jobbar hela tiden och jag sitter ju som sagt i skolan hela dagarna med grupparbeten.

Rapport från sjukstugan

Vi har legat utslagna i sängen men feber i sammanlagt frya dagar. I onsdags natt kom Kalle hem från jobbet med feber och huvudvärk. Han sov hela torsdagen och fredagen och i fredagskväll blev jag också sjuk. Kunde inte åka till Siiris födelesedags firande, istället köpte vi hem pizza och såg två filmer i sängen. Idag skulle jag ha jobbat men det gick inte alls.

Kalle är frisk nu och jag är påväg. I morgon får jag hemtentan. Nu har vi tvättat och städat ut sjukdomen ur lägenheten. Då känns allt lite bättre. Även om det är ganska skönt att bara ligga i sängen och slänga allt runt sej också..

Värdelösa teknik...

Är ledig idag och hade tänkt jobba. När man vill jobba så anmäler man på internet till vikarieförmedlingen att man är ledig och sen på morgonen så får man förhoppningsvis ett sms om att man ska ringa upp dem. Det brukar fungera bra!

Eftersom jag skulle vakna av sms:en om jag behövde vakna och det annars var okej med en sovmorgon ställde jag ingen väckarklocka igår. Klockan strax innan tio, minns inte exakt, vaknade jag och blev lite irriterad över att jag inte fått några sms och att klockan var ganska mycket.

Det visade sig att min telefon bestämt sej för att inte ha någon mottagning en stund, antagligen under några timmar. När jag stängde av och satte på den ramlade de in TRE sms från vikarieförmedlingen. TRE!!! Ringde upp för att kolla att det verkligen inte var så att de hade något jobb kvar, vilket verkade väldigt otroligt eftersom sms:en var skickade runt 7. Det fanns ett i Storvreta men då var man tvungen att jobba både igår och idag. Så jag missade mycket pengar och en rolig dag pga min förbannade telefon.

Även om man vet, så är det fint att höra det ibland.

"och jag kommer hem till en jättefin lägenhet i centrala Uppsala och umgås på min lediga tid med den person jag helst av allt vill träffa."

ur http://kboe.blogspot.com 29/10

Hjälp!

Vet inte varför jag bara bloggar när jag är trött, ledsen eller upprörd.. Kan tänka mej att det är rätt tråkigt att läsa.

Jaja, det är i alla fall tenta på onsdag. Har suttit hela helgen (hela helgen) med fantastiska kursare och pluggat till den. Idag har jag varit tvungen att fokusera på en text från ett litteratur seminarium som ska in i morgon. Får inte alls till den men jag borde verkligen plugga till tentan nu..

Och här har jag ett stort problem. Jag lär mej bäst när jag skriver eller allra helst diskuterar. Det ska liksom nötas in muntligt, och tyvärr hjälper det inte att prata för mej själv.. Det är ju helt okej att funka så när man har andra att plugga med, men ibland har inte andra tid.. Så, är det NÅGON som har nån idè?? HUR pluggar man, det vill säga, hur stoppar man korven på bästa sätt? Jag tänker att Hanna som har pluggat, hrm, ganska länge borde kanske ha förslag??

Elitklasser och annat skit

Jag kan köpa att elever med förmåga måste få möjlighet att utmärka sej själva. Det är otroligt viktigt att anpassa undervisningen till indivden, att den som har lätt att lära får en utmaning, samtidigt som den som har vissa svårigheter inte får onödigt svårt. Men att placera elver upp till 18 år, barn, i elitklasser är att trycka på dem prestatinsångest. Du är inte värd nåt om du inte presterar ditt bästa. Om du inte stärvar mot att bli absolut bäst är du inget att ha. Och om du platsar i en elitklass, men inte är duktig nog att bli statsminister får du acceptera att du är och förblir dålig.

När en nio-årig pojke förklarar för mej, efter att jag sagt att jag tycker att han är duktig på att läsa högt, att han är sämst i klassen blöder mitt hjärta. Det är inte viktigast att vara bäst. Och som barn borde du inte behöva tänka ens i de banorna. Lusten att lära, lusten att läsa, lusten att leka, det är viktigast.

Fan ta dej, Jan Björklund och alla jävla anhängare. Ert synsätt bygger på att trycka ner människor, att sålla de dåliga från de bra. Att låta alla att förstå att den som inte har akademikerföräldrar och därmed inte har samma förutsättningar som den som har en pappa som är professor, inte är något att ha. Barn. BARN.

Solidaritet.

Alla ska med.

Humöret har gått upp och ner ikväll. Fram och tillbaka. Men summasummarum, det har varit en bra kväll.

Jag kan bara inte sympatisera med, har väldigt svårt för, människor som tycker att prestationen är viktigare än människan.

Utan Kalle, Andrea och Christina hade jag inte mått så bra nu. Tack!

Jag har skrivit tentan nu. Det som inte får hända, hände. Jag glömde legget och kår-legget. Alla som pluggar eller har pluggat på universitet eller högskola och som någon gång skrivit en salstenta vet att det är ett big nono. Man gör det liksom inte. Man måste nämligen legetimera sig när man lämnar in sin tenta, med både id-kort och bevis på att man betalt kåravgiften. Och kan man inte göra det får man inte lämna in och skrivandet och ångesten är helt i onödan..

Alltså, jag kom på när vi stod utanför skrivsalen, tio minuter innan det började, att plånboken låg i en annan väska. Christina och Andrea var snabba i tankarna och beordrade mej att ringa Kalle och be honom möta mej med den. Utan deras lugn hade jag antagligen brutit ihop och struntat i alltihop. Och Kalle gick upp, yrvaken, och cyklade till min räddning. Tack

Tolv timmar kvar. Det är så mycket som jag fortfarande inte kan. Skriver och upprepar, medan jag försöker att läta bli att få ångest. Det är ingen katastrof och jag blir kuggad. Försöker jag intala mej alltså.

Jag tror inte att det kommer gå så bra, men jag ska göra mitt allra bästa och klarar jag det inte så gör jag om. Punkt.